Idag är det 20 år sedan Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm. Man skulle kunna tro att Palme lämnat ett politiskt arv efter sig som den omstridde politiker han var. Tyvärr verkar inte det vara fallet. Den lysande retorikern Palme citeras enligt uppgift nästan aldrig i riksdagen. Däremot hörde jag härmomdagen EU-kommissionären Margot Wallström citera Bundeskansler Otto von Bismarck när hon uttryckte att "Politik är det möjligas konst". Kanske är det så men jämfört med Olof Palmes 'Politik är att vilja' känns Bismarcks inställning tämligen flat.
Jag tror att Margot Wallströms inställning till politiken är talande för skillnaden mellan nu och då. Då handlade det om att förändra världen och om att ha en vilja att sträva mot ett avlägset mål. Idag handlar det om att sträva mot självklara mål med ett litet möjligt steg i taget. Det går idag bara att skilja höger från vänster i politiken med vilka skandaler de förknippas med. Det råder fullständig enihet om vilken politik man ska föra och vilka som är intressanta mål. Dagens frånvaro av politiska skiljelinjer är demokratins fiasko medan den fullständiga samstämmigheten i hur man ska nå de mål man sätter upp är den neoklassicistiska ekonomins triumf. Jag saknar inte frågorna från Palems tid och de flesta av hans målsättningar är ganska omoderna idag men jag saknar den glöd som han satte på den politiska agendan. Den glöd som borde vara hans främsat arv. Politik är att vilja.
Länkar kommer förhoppningsvis.
Leave a comment