"Vims påg äe du?" är ett klassiskt skånskt uttryck. Och visst var det viktigare förr vem som var ens far än det är nu. Jag minns till exempel att jag retade mig på att mina föräldrar alltid frågade mig "Och vad gör hans/hennes pappa då?" när jag presenterade en ny kamrat.
Häromdan satt jag och funderade på varför man oftast sorterar en godtycklig lista med namn på efternamn i bokstavsordning. Det är ju egentligen vansinnigt eftersom det, i de flesta fall, är mer troligt att man känner någons förnamn än dennes efternamn och för den som inte känner efternamnet på den de letar efter blir att leta i en lista sorterad på efternamn som att leta i en fullständigt slumpmässigt ordnad lista.
Att sortera på efternamn sker slentrianmässigt och det man säger när man gör det är att ditt efternamn är viktigare än ditt förnamn. Ditt efternamn är oftast ett uttryck för nedärvd stamtillhörighet och genom att göra den viktigare än individen gör man förfäderna viktigare än vad som är rationellt. Jag kan tänka mig två anledningar till att man vill göra detta. Det första är att man vill hjälpa framtida släktforskare och det andra är att vi faktiskt har någon grad av förfädersdyrkan i vår kultur. Det finns de som är mer framsynta och kallar sig för far till sina barn i sitt efternamn istället för son till sina föräldrar. Mer komplicerat? Jo, men samtidigt mer optimistiskt och framåtriktat.
Tankar kring det?
Leave a comment