Framtidshopp?
Den nuvarande trenden med partier som i allt högre grad slåss om mittfåran i politiken och i motsvarande midre utsträckning bryr sig om vad som står i partiprogrammet kan man fråga sig hur det står till med demokratin egentligen. Utvecklingen mot fler personvalskampanjer och medförjande folkföreträdare som anser sig stå på ett eget mandat från folket bidrar även de till partiprogrammens inaktualitet. Är det verkligen så här vi vill ha det? Ska politikerna bara avläsa folkviljan till så duktigt den kan och genomföra den? Eller ska man ha ambitioner att övertyga om förträffligheten med egna visioner och sträva efter att genomföra dessa ?
Man kan hävda att dagens situation är ett uttryck för en maktlöshet som breder ut sig i globaliseringens spår. Alla sitter i händerna på handelsavtal och ekonomins mekanismer, eller egentligen i händerna på tron på att de modeller man har för hur ekonomin fungerar eller sist tron på att dem som man tror vet hur ekonomin fungerar och kan förutsäga hur den kommer reagera på olika stimuli, nationalekonomerna. Nu vill jag inget ont säga om dessa nutida orakel men tron på deras förträfflighet fjättrar dagens visionärer.
Nationalekonomernas tummelplast är WTO och det är således den enda plats där jag kan tänka mig att ideologi har en egentlig plats. Det är de som binder alla andra. En demokratiskt vald världshandels organisation där alternativen representerar olika ideologier. Det kunde bli ideologiernas renässans
Leave a comment