Virtuella amazoner
Sedan jag först läste Neuromancer av William Gibson har jag trott att viruella 3d-världar skulle vara en viktig del av internets framtid. Det jag förställde mig skulle vara de första på plan var virtuella gallerior. Där "vanliga" affärer skulle kunna hyra in sig för att visa och sälja sina produkter och detta skulle kompletteras med "virtuella caféer" där man kunde småspråka med vänner över en virtuell mazarin. Ett tag hade jag även fundeeingar på att implementera något sådant själv. Nu blev det aldrig så men visionen fick extra skjuts när jag läste om de virtuella världarna Otherland-serien av Tad Williams. Nyligen säg jag även bitar av Tron med Jeff Bridges, en av de första data-science fiction filmerna. (Inget går upp emot årgångs-science-fiction) Gemensamt för böckerna och filmen är att de handlar om någon eller några som fångas i en virtuell värld som blir lika verklig som den värld vi vistas i till vardags. Det är inte i fångandet som jag tror att eller hoppas att framtiden ligger men väl i att de virtuella världarna kommer att närma sig samma trovärdighet som verkligheten fastän fastän byggda på en fullständigt egen begreppsvärld och en helt egen logik. Därför känns det lite uppmuntrande men samtidigt lite skrämmande att se vilket genomslag de virtuella världarna med World of Warcraft i spetsen har idag. Det är inte som jag trodde virtuella gallerior där man säljer kosumtionsvaror som lett utvecklingen utan istället är det spelindustrin och upplevelsebehovet hos internetanvändarna som driver utvecklingen. Inom spelgenren är MMO eller MMORPG som står för Massively Multiplayer Onlin Role Playing Game en helt ny genre och det är inte spelarna bortskämda med. Spel är för det mesta gamla koncept i ny förpackning till leda men med MMO lagt till RPG eller varför inte FPS (first oerson shoot-em-ups) har något som upplevs som helt nytt sett dagens ljus. Den andra kategorin som vinner framsteg är de "sociala experimenten" med exempel som There, Second Life eller Sociolotron (där granden av sexualsering stiger mot slutet). Dessa är egentligen bara fortsättningen på den utveckling som började med Comviq-chatten, fortsatte via grafiska chattar som Do-be-do (som tydligen lever!) och gick vidare till communities som Lunarstorm och nu håller på att ta sig till de virtuella 3D-miljöerna.
Eftersom jag tycker att detta är oerhört intressant håller jag sedan ett par dagar på med lite empirisk efterforskning. (Det är inte _bara_ jobbigt) Jag har anmält mig till There och Second Life och även köpt en kopia av World Of Warcraft för nu ska här läras att leva virtuellt. Jag känner ett visst motstånd för det ligger inte helt för mig att gå fram som en ångvält genom mängder med personer och bara bli flyktigt bekant med ett fåtal. Jag vill hellre ta _år_ på mig att lära känna folk men jag har en känsla av att den uppmärksamhet man kan få och ge på nätet inte riktigt räcker till det. Nu ska jag installera WoW men jag hoppas kunna återkomma med lite av mina uppleveser i sinom tid.
Leave a comment